Är jag osynlig? Finns jag?
Varför glöms jag annars alltid bort?

Nu ska jag fan tröstshoppa nått.. Kanske en klänning. Återkommer...

Blev ett spel till mitt ps2 "ghostbusters" och en svart enkel klänning...
Känns bättre.

Allt känns hopplöst. Jag har så mycket underbart i mitt liv. Bara som det att äta lunch på stan med en av mina favoritpersoner.. Det borde få min dag att lysa. Men ändå ligger jag här och vill bara skära mig igen. Och jag gråter igen. Undrar hur länge det håller i sig denna gången.
Känner mig ensam. Ändå har jag två fina pälsbollar hos mig.
Jag vill prata med någon, men vad finns det att säga?

Önskar bara jag kunde vara normal. Inte tråknormal om det ens finns något sådant, utan normal enlig psykisk hälsa. Frisk kanske är ordet jag letar efter.
Jag vill inte sova ensam, men vem kan jag be att sova jämte mig? Hålla om mig? Det var Fidde, men vill inte utsätta honom för mer av mina psykbryt.
Ringde mamma innan för att få lite tröst. Men jag klarade inte att berätta för henne hur jag mår. Vill inte förstöra deras lediga helg.
Så ringde Fidde, för att fråga hur Zorro mår.. Började gråta men klarade inte heller för honom att berätta.. Även om jag tror han vet.
Och det är dem jag ringer när det krisar. Men orkar inte med att tynga dem mera. Så var tar jag vägen nu? Rakblad och knivar. Jag vill inte. Jag ångrar nu att jag inte tog ut sömntabletterna som läkarn på psyk skrev ut åt mig. På måndag ska jag ta ut dem. Orkar inte fler sådana här kvällar.
Jag vill le och skratta. Vara bekymmerslös. Jag vill älska mig själv igen.

Haft en enormt jobbig dag och måste få skriva av mig lite innan jag försöker sova.

Jag älskar min Zorro och sätter alltid honom före mig. Att någon anklagar mig för att inte sköta honom gör så hemskt ont. Och att människan som vet att jag alltid sätter honom först inte ens försvarar mig utan ljuger om att jag har honom.
Känner mig förnedrad. Jag lämnade lägenheten efter detta idag och mådde enormt dåligt. Jag har alltid haft lite förföljelsemani men att nu veta att det finns människor utanför min dörr som är där för att spionera på mig gör att jag tappar fattningsförmågan.
Skulle gått och handlat imorgon, men klarar inte det så mamma får komma och åka med mig.
Hur ska jag någonsin orka gå in på netto igen? När hennes vänner finns på sjöbo och ska hålla ett öga på mig.  Mitt humör har hela kvällen skiftat mellan ilska och ledsenhet.
Hela mitt liv som jag börjat bygga upp igen känns hotat. Varenda människa som ser på mig ser på mig för att rapportera till henne, denna hemska människa som inte har något med mig att göra.
Kunde jag bara inte fått bygga upp allt igen och gå vidare?
Hur kan någon göra så här?
Mina nerver är förstörda igen. Önskar jag kunde gråta. Vill rymma iväg, samtidigt måste jag stanna och visa att jag tar hand om Zorro på bästa möjliga sätt. Bara för att jag är psykiskt sjuk så har jag inte dålig hand med honom.  Allt detta behöver jag bevisa för någon som inte har med det att göra. Någon som borde sluta lägga sig i andras liv.

Men jag är lycklig över att ha min Jenny boende här nu. Ger styrka!! Bästaste Sambon.

Jennys blogg

Ska alldeles strax åka in till stan och dricka kaffe med David och sen åka och kolla på en soffa. Kände mig stark och glad. så som en jälva käftsmäll kom ångesten. Ser mig själv i speglen och motstår varje liten impuls att slå sönder den. Jag har lyckats gå ner 3.5 kilo nu. Men kan inte glädjas åt det alls. Ser bara detta jävla fetto stirra tillbaka på mig med hatfylld blick. Fuck off. Jag behöver trygghet, jag behöver ett ligg. Jävla B kom hem! Slå mig så jag blir trygg igen.

Btw saknar jag min fru och son massor med. Jag hatar dalarna just nu. Men viktigast är att ni mår bra. Men gud vad jag saknar er.

Ännu ett klagande inlägg från mig. Jag är sjuk och febrig. Och jävligt nere. Vill sjunka ner i ett bad och glömma världen en liten stund. Men verkar inte bli någon flytt innan nästa helg.  Jag vill bli frisk och börja träna igen. Hatar det jag ser i spegeln.  Fick stå emot en stark impuls precis att bara klippa av mitt hår, är rätt trött på det. Det känns tunt, vilket det är. Hoppas jag börjar må bättre snart så det blir tjockare igen. Sen känns det slitet och dött. Funderar starkt på att gå till en frisör imorgon och klippa av det. Börja på ny kula.

Fick igår veta att jag får lägenheten på nolhagagatan. Ab bostäder  vill bara att jag ska åka och kolla på den först. Så ska dit vid 15. Sååå spänd :D Är högst upp i höghuset, insane!

Sitter och tänker lite på min lilla Joel. Mitt fnitter, du var för perfekt för denna världen.. Underbara du <3  Where ever i am you will be more than just an memory

Idag har jag en dålig dag. Känner mig tjockare än vanligt, så äter godis som tröst... Smart!!
Haft ständig ångest och ett stark självhat. Börjat kontakta ex för att fråga om dem hade vetat att jag hade en personlighetsstörning när dem träffade mig. Hade dem då velat ha mig?
Känns som jag letar desperat efter någon fast jag egentligen inte vill ha någon. Jag är arg på hur långsamt mitt liv blivit det senaste året. Jag vill sätta fart på det igen. Jag vill leva snabbt. Snabba känslor, snabba relationer.. Snabbt snabbt snabbt... Känner ilska för att jag inte bör dricka. Känner ilska för mitt missbruk. Jag vill dricka för livet får mer fart då.  Jag vill inte behöva ta tag i alla jobbiga saker i livet. Jag vill som ett barn  bara springa igenom det. Jag vill inte behöva bry mig om pengar.  Men jag vet ju att om jag skulle fått allt jag ville skulle jag nog inte överleva.  För att jag vill är att skada mig själv, jag trampar på folk och ibland undrar jag om jag ens har ett samvete. Ja jag får ångest.. Men det är nog mest för att jag är rädd för hur folk ska se mig, jag vill inte att någon ska tycka illa om mig. Men samvete om jag sårar någon? Jag vet inte. 
Varför är jag så jävla fucked up. Varför... 

Imorgon blir det bes. Både ser framemot det och inte. Saknar tjejerna, men vet inte om jag orkar hålla mig samman. Känns som jag bara sjunker längre och längre ner. 

I hate my best friend. Jävla skit ångest vad jag älskar dig, vad hade livet varit utan dig? Jag är livrädd för min ångest, men lika rädd att den ska lämna mig...


Uppdatering: Nu står jag inte ut med mina självhatande tankar längre och orkar inte hålla mitt egna tempo längre så jag ska sova. Godnatt

Längtar så efter ett eget hem. Inte för att det egentligen är så dumt att bo hos Johanna, vi har roligt ihop.
Men jag saknar ändå känslan av att få komma hem. Få stänga in mig och vara helt ensam. Inte behöva oroa mig över andra människor känslor, speciellt ilska. Jag funderar ofta på min rädsla för andras ilska. Även om den inte är riktad mig mot blir jag livrädd och ångestfylld.. Någon som känner igen sig?`Ibland tycker jag till och med att ilska på film/tv är obehaglig..
Am I a freakshow?

Min näsa kliar och jag hostar som en tok. Jävla bajs, jag som precis blivit frisker.
Fortfarande ingen lägenhet, suuuprise. Bajs bajs bajs
Ikväll ska jag laga mat åt fru leblök. Blir hamburgare och pommes. Jag behöver nog coleslaw till det med..
Skulle åkt ut till Bosnäs för att vara med mina djurisar idag. Men Fidde har precis blivit frisk så han vill inte att jag ska smitta honom. Har bestämt mig att när jag fått en lägenhet ska jag köpa en till katt, så att om jag skulle jobba på dagarna eller nått så slipper Lilit vara ensam.

Dagens visshetsbeslut: Sova lite till...

Aj löv Mia&Klara! Så nu vet ni det. Respekt!!

Idag köpte jag en onepiece men eftersom jag är så tjocker så Medium var lite tajt. Funderar på att lämna tillbaka den.
Kan jag med och ha en rosa?...

Var bra idag på Bes. Dock så värkte mitt öra röv på eftermiddagen så kände att jag inte riktigt var med. Imorgon ska vi och fika efter Bes :D Löööv it!!!

Dagens visshetsbeslut: Åka till Fristad och hämta lite saker.

Här kommer en lista, vilket min fryy tyckte jag borde ha: